Redan vid elvakaffet hade min mamma satt den stora avlånga järngrytan på spisen med julhararna i. De som hängt på balkongen med granruska i magen för att bli möra. Nu stektes de tillsammans med fläskkött och min mors hemgjorda vinäger, ett slags surt vin bryggts på kråkbär. Det fanns inget kött som smakade som den julharen. Det nästan smälte i munnen och smakade vilt på ett milt och obeskrivligt läckert sätt. Till efterrätt var det nyponsoppa med vispgrädde. Vi kokade torkade nypon som luktade starkt och syrligt. Sedan silades nyponen bort och soppan gjordes tjock och söt. Kanelstång och vaniljsocker skulle det vara i också.
Nyponsoppan serverades med vispad grädde i en kristallskål med rutigt mönster. Vi barn tog en stor gräddklick och gjorde vägar och mönster i soppan, innan vi åt upp den. Vi fick annars inte leka med maten. Men med nyponsoppan och grädden på juldagsmiddagen var det liksom en annan sak.
Redan vid middagen, som vi åt vid tretiden på helgdagar, började det skymma. Då tändes ljus och kakelugn igen. Och vi satte oss alla framför brasan, medan mamma läste högt. Vår lärarinnemoster i Stockholm skickade bokpaket med roliga böcker i en serie som hette Barnbiblioteket Saga. Det var berättelser om historiska händelser från olika tider och länder. Det var små teaterstycken som vi spelade ibland. Det var spännande och lite kusliga saker. Men när vi satt så där alla tillsammans, behövde man ju inte vara rädd.
När min mamma slutat läsa kunde det hända att Inga berättade om sådant, som hon hört om Jämtland i gamla tider. Mest handlade det om småfolket under jord eller vittran, som de kallades. Det var ett tomtefolk som bodde under jorden föör i tia, sa Inga.
Hennes berättelser var kusligare på något sätt. Kanske för att det hänt här hos oss. När Inga berättade om vittran kändes det precis som om de stod där utanför och tittade in genom fönstret.
Pelle och pappa skrattade och skämtade om Ingas vitterhistorier. Då muttrade Inga lite surt. Och min mamma sa åt mig att hämta äpplen att grilla i kakelugnen. Snart spred sig en ny ljuvlig doft i rummet. Jag glömde att jag varit mörkrädd nyss och skymtat underjordiska vittror genom rutan. Vi brände oss på äppelskalen och saften rann. Men det smakade sött och spännande om våra godnattäpplen, som vuxit långt bort från vårt vita vinterland.
God natt små kamrater nytt avsnitt kommer imorgon. Sov så gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar