Under förra veckan gick vi från vacker senhöst till vinter.
Grusvägen utanför huset var frusen så när den goa solen kom fram ångade vägen så det såg ut som något som kom från underjorden, läskigt värre.
Man bara väntar på att älvorna ska träda fram och fråga " vad önskar du dig Ann-Christin"
Naturen är ett skådespel som aldrig är likadant, inte ens timma för timma.
Mattes älskling måste också få vara med på bild, så klok så klok.
I tomteverkstaden borta hos Bengt byggs det ett släp för snöskotrar, kan säga att vi har olika åsikter om storleken, men enligt "prof. Baltazar" så ska den få plats på vägen och fyra snöskotrar ska kunna åka på. Vi får väl se vem som får rätt.
Detta mina damer o herrar är något som verkligen luktar gott, nyavverkat timmer, tänk om jag kunde förmedla lukten på ett kort. Varje morgon stannar jag en lång stund och njuter. och se nu har det kommit några små snökorn.
Hurra nu börjar marken och träden bli vita åh va skönt hoppas att det håller i sig så det inte börjar töa.
Här ser ni grabben som aldrig ger upp, nä på med ryssmössan bara så kan man gräva några dagar till.
Så här ser den ut den underbara "knirriga" snön. Snö, sol och vindstilla har vi haft i fyra dagar alldeles underbart.
Titta på hästarna va dom njuter av den klara luften och sitt goda hö.
Vilken tur att jag får bo så här underbart, jag får springa fritt så långt jag vill och får alltid en kram när jag kommer tillbaka till matte. ( Jag är kanske en fegis men jag går aldrig mer än 30 meter från matte, men jag får om jag vill.)
Munkbäcken går där vägen slutar därav de underbara skuggorna och det mjuka ljuset.
En eftermiddag i vardagsrumsfönstret, inte illa.
Kram på er alla
Anki o Wilma
