Ja nu åker vi från det ena dramatiska landskapet till det andra, det här blir första stoppet, jag o Wilma tar oss en liten promenad medan husse tar ett samtal med sina kompisar "indianerna"
(röksignaler).
Det här med att se ett sommarlandskap och samtidigt fjäll och snö är så fascinerande, stackars Lennart som missar så mycket bara för att han inte går med oss.
Dessa fem första bilderna har jag tagit i Fåker sju mil söder om Östersund, det är så vackert så det kliar i gommen.
En närbild av den långa häcken det ser ut som syren, men den har andra blad och blomman är också lite annorlunda. Någon annan som vet.
Här ser man hur storsjön tar sig fram såpass långt från Östersund.
Det här är också en växt som jag tycker om mossa det låter så hemtrevligt MOSSA smaka på ordet det finns vissa ord som smakar bra i munnen, den här mossan var alldeles vit vit så den ser nästan ut som sand.
Det är nästan så man hör konversationen mellan Wilma och husse.
Nu har vi kommit oss ner till Noppikoski det ligger fyra mil norr om Mora. Här finns vandrarhem, resturang, en fors och en trevlig tjej från Henån. Dessa två "häbrä" skulle jag vilja ha uppe på "munken" i min trädgård, ja ja det är så mycket man vill.
Wilma har brått ner till forsen men passar på att känna efter om några hanhundar har varit här innan.
Blommsterprakten är fantastisk här uppe jag vet inte hur många arter här finns men man kan inte ser sig mätt på alla färger o former.
Här är det verkligen "Noppikoskiforsens brus" När vi står här och tittar så är jag lite glad att Wilma inte tycker om att bada.
Hur kan det finnas så mycket information i en blomma som inte är mer än en cm, hur kan det bli så perfekt.
Den lila är också så vacker så vacker.
Nä nu är det min "Wilmas" tur att få säga några ord matte hon bara snöar in på, vackert, fint, underbart osv. nä nu ska ni få se vad som som hände när vi stannade vid ett skogsmuseum, där fanns många stigar att gå och jag valde hundstigen av ren instinkt, helt plötsligt står det här trollet framför mig, ja jag höll på att kissa på mig. ser ni hur han blänger på mig.
Längre in i skogen möter jag dessa två men dom har ju bara ögon för varandra så jag nosar vidare.
Sådana här fina trähästar i olika storlekar stod det också ute i skogen, men jag har ju lärt mig handskas med dessa stora "dumma"djur,
- ja matte har sagt att deras hjärna är inte större än en valnöt så bredvid en häst känner jag mig mycket intelligent.
Här har det varit en stor masugn, och som vanligt är allt som jag tycker ser roligt ut bara så farligt. Suck suck
På vintern när vi stannar till här så brukar det ligga 10-12 alaska malamutehundar på verandan, då är det minsann läskigt att gå förbi och in i stugan, men där inne har dom alltid en brasa som värmer och god mat så det är värt varenda steg från bilen och in.
Nu börjar vi komma ner i mer befolkade delar. och då är det minnsan koppel som gäller och det är ju inte alltid jag och matte har samma åsikt om vart vi ska gå.
Jag förstår t.ex. inte vad det är för roligt att gå ner för alla trappor som ni ser speglar sig, bara för att se djupt, djupt ner i ett gruvhål när det finns så mycket goa dofter på buskar och träd. Förstår ni hur det är att vara hund "HUVA HUVA"
Jaha fattades bara detta, husse ska in och göra sig märkvärdig, tala om att vi är från Käringön, att vi har åkt från Munken idag, att det skulle vara gott med kaffe och och och i det oändliga. Men hör och häpna han köpte ett fint halsband till matte med en fin blå sten från gruvan, det var bannemig inte dåligt. mer sådant husse det gillar vi tjejer.
Kram på er Anki o Wilma
