Halva sjön är norges del 3

Nu kommer tredje och sista delen på den spännande resan till renlandet.

Så ja nu har vi äntligen kommit fram till renarnas sommarviste, ja människornas också 5 månader om året bodde dom här uppe vid vägs ände, Inget vatten förutom det som finns i Jävsjön, ingen el istället har dom solceller på taken och ett litet elverk om det skulle behövas lite extra krut, ingen svensk telefon utan dom får ha norsk mobilabonemang vilket betyder stor mobilräkning om man ska ringa till svenska abonemang.

Men ingen kåta att sova i utan nya fina hus och som alla andra jämtar en vedhög utanför.

Naturligt vis så hittade vi en hel del vackra vyer också när vi åkte hem.

Vad står det

ja, vad står det

Här hittade vi ett alldeles nybyggt nonument 

Känns lite konstigt för det är många många mil till närmaste hus eller by. Texten löd som följer.

" Tack till fjällgårdarna och det svenska folk som gav sin stöd till norska flyktingar under 2;a världskrigt.

Norska vänner"

När jag ser det här kortet så förväntar jag mig att det ska komma elefanter, zebror, lejon och en massa andra djur som lever på savannen, och i bakrunden skulle det kunna vara killemanjaro.

En sådan här gamal rot kan få både Bengt och mig att börja fantisera om både det ena och det andra, framför allt ville vi båda ta med den hem, vi insåg dock att ingen annan skulle uppskatta den. Ha ha

En liten fjällblomma kan väl också få vara med, den var nog bara 3 cm hög men så fin.

Så här såg vi ut när vi åkte hem, tur att det inte var någon rusningstrafik för det var inte många cm över på vägen.

Här tog det tid ska ni veta, vi leta o leta o leta men inte hittade vi någon skattkista inte.

Nu var den stora frågan skulle vi ta en tur till Frankrike eller skulle vi åka hem.

Ja gott folk vi åkte hem och snipp snapp snut så var denna resa slut.

Både Bengt och jag har knäppt med kameran så det är väldigt oklart vem som tagit vad. Tyvärr fick vi ingen bild på älg trots att 4 stycken visade upp sig för oss dock sprang dom till skogs innan vi han trycka.

Kram Anki



Halva sjön är Norges del 2

Hej igen

Då fortsätter vi väl på vår resa i renlandet.



Här är det ingen mäklarutsikt minsann, tänk att kunna sitt på tunet i solen bland alla blommor en härlig sommardag och ha snöklädda fjäll vid horisonten.

Alla fjällsjöar som vi såg hade stenstränder, stenarna var väldigt släta så dom har nog rullat några år i isen en gång för länge, länge sen.

Jag har alltid trott att fjällsjöar varit små men fel hade jag en del är jätte, jättestora och iskalla. lusten att bada försvann fort när man kände på temperaturen, konstigt att det inte var drivis på.

Tillskott på iskallt vatten från fjället.

Här kommer brusande vatten från två håll när dom möttes blev det virvlar på vattnet. Ljudnivån är kan man säga är öronbedövande. Men för öga och själ är det bedövande vackert.

Mitt på vägen stod en ko har jag hört men att vägen spärras av renar med stora horn det har jag aldrig hört, jag kan ju tala om att dom flyttade sig utan att sätta hornen i vare sig bilen eller oss.

Det blir många bilder som liknar varandra men jag kan inte låta bli att visa dom för i verkligheten är den ena vyn vackrare än den andra så hur ska man kunna välja, inte jag i alla fall.



Ser ni den lilla stugan nere vid sjön den ligger mitt ute i ingemansland en vecka där och man skulle bli helt avslappnad, lugn o fin. Eller skogstokig.

Här forsar det rena, klara fjällvattnet ut i den stora Jävsjön. Fjällen i bakrunden ligger i norge och gränsen går mitt i sjön.

Så här smal var vägen den sista biten. Staketet som syns på bilden är till för att inte renarna ska förirra sig till norge, staketet är 1,50 cm högt och i vintras var det så mycket packad snö så renarna utan vidare skulle kunna gå över. men på vintern bor dom 4 mil söder om Östersund. och dit åker dom hör och häpna på lastbil, det är dagens renar det.

Inte mycket plats kvar när Bengt kommer med sin monsterbil.

fortsättning följer på denna spännande resa

Kram Anki o Wilma



Halva sjön är Norges

Hej alla vänner, i onsdags fick jag följa med Bengt när han skulle hämta grävis uppe vid norska gränsen, det var en underbara naturupplevelse. Se bara.

Men vi kan väl börja med denna vackra bild på solen när den vänder och går upp igen.

En av de små forsarna som brusade överallt, det är mest björk längs kanterna och dom glittrar så underbart i silver.

Här mötte vi dom första renarna, ja vi är faktiskt uppe i renlandet.

Dom första små snöfläckarna uppe på berget, det känns både spännande och konstigt.

Efter ytterligare några mil stannade vi för att titta på det här, ett bäverbygge, deras byggkonst är helt otroligt, men jösses vad dom ställer till skogen det blir en enda röra med avbitna träd, grenar och kvistar, vi såg något som simmade i dammen men kunde inte se om det var en bäver, men vi bestämde att det var det.

Så nu har vi lättat på trycket, så då åker vi väl vidare.

Nu ser vi dom, nu ser vi dom, dom riktiga fjällen som är vita året om och ända dit ska vi på denna vackra men smala väg som är kantad med tät vacker björkskog, nu har vi nog sju-åtta mil kvar.

Det finns nog inte två fjällsjöar som är lika, den här är helt stilla, molnen och granarna speglar sig i den.

En grotta med konstiga läten hittade vi vid ett litet kraftverk. En liten älv hade fått sätta livet till för att vi ska få ström. Gissa vem som önskade att få gå in i grottan och titta, inte var det jag och inte var det Elisa då finns det bara en kvar. Ja just det.

Till denna bilden skulle jag behövt mitt papparatziobjektiv men jag ville så gärna visa er att det finns tranor så här långt upp i landet och titta på björkarna dom ser helt silverbeströdda ut.

Fortsättning på resan till renarnas land forsätter en annan dag.

Kram Anki o Wilma



nattligt djur

I natt hade jag ett litet helsike med kramp i ben och lår så jag gick upp och kokade en kopp te och gjorde två mackor. När jag satt där och åt klockana tre på morgonen så fick jag se ett djur på vägen som gick upp på grannens tomt, först trodde jag det var en räv med en ovanligt ful svans, men djuret hade för korta ben och fel färg för att vara en räv. Den var brun och lite svart på ryggen. Jag stod och tittade säkert i 15 minuter innan den försvann in i skogen. Döm om min förvåning när jag förstod att det var en järv.



Den är så skygg så den går nästan aldrig på öppna platser. Det är i alla fall roligt att ha sett en.

Kram Anki o Wilma

En magisk natt och en blöt dag

Hej på er igen, bara så ni vet så är det jag "Wilma" som talar eller skriver skulle man kunna säga wow wow.

Inatt när jag pricis hade somnat in, så låg matte som vanligt med brillorna på och läste, då putte hon på mig, jag trodde jag låg ivägen så jag rörde inte en fena, hon brukar ge sig. Men så sa hon

- Kom Wilma du får gå med mig ut för jag måste måste ta några kort.

Gå ut, även om det är mitt i natten det säger man ju inte nej till, och här är resultatet.



Ni måste göra bilderna stora (klicka på den) så får ni se en förtrollad natt på Munken, jag skällde på hästen för den såg så konstig ut men då fick jag skäll istället, när klockan är 01 00 ska man vara tyst sa matte.

Idag blir det många bilder men hon kan inte låta bli att visa dom. jag kan väl tycka att hon är lite tjatig men det blir roligare sedan.

Nu snabbade jag mig och tog tre stycket på en gång. Nu tycker jag att vi går in o lägger oss på söta örat det är ju faktiskt en dag imorgon också.

Nu är det nästa dag och ni ska få se lite roligare bilder tycker jag i alla fall.

Matte har bakat bröd och kokat kaffe till sig och Satu så åkte vi ner till Raftsjön, Satu hade Smillan med sig och vad tror ni att hon gjorde direkt när vi kom fram.

Ja just det, kastade sig handlöst ut i sjön, det var förstås bara för att stila, för som ni vet är jag ju inte så där road av att blöta ner mig.

Se bara så hon gör, här går jag lite försiktigt till knäna och vad händer jo smillan kommer dundrande o skvätter ner mig så till och med ryggen blir våt fy fasen va vidrigt.

Nu har jag ställt mig på behörigt avstånd från skvättmajan. Det är bara för att matte ska bli glad som jag går i och hämtar pinnarna som hon slängt i man får ju tänka på att hon får ha lite skoj ibland.

Måste hon ta kort hela tiden, jag har ju bara varit bakom busken och lättat på vattentrycket haha.

Vindsnurran verkar vara nära men i verkligheten är den flera mil bort.

Kolla nu bara så jag ser ut, kan någon tycka om att bli så här blöt näää nu tycker jag vi åker hem så jag får blåsa mig torr o varm. Undra vad Smilla tycker........

Jaha kunde just tänka mig det gissa vad hon säger,

- Snälla matte bara en pinne till.

DET SKA FAN VARA HUND

Kram Anki o Wilma



Dagar i Juni

Tina har varit ute på ön och hämtat sina gosedjur och lite annat smått o gott. Numera testar hon hur det skulle vara att ha en levande gosehund.

Även Christian får känna på hur verkligheten är, det är lite skillnad mellan katten kitty och gullehunden Wilma.

En sak har dom i alla fall inte förstått att man måste dela med sig av allt som smakar gott t.ex. glass i strut.

Bengts monsterbil med stora släpet som är knökat med flyttpinaler, bakom står vi med ett betydligt mindre släp, men jag lovar det är oxå knökat med maskiner från verkstan.

Här kommer några kort som jag var ute och tog när klockan var 24.00 mitt i natten alltså men ändå skiner solen.

Här har jag bestämmt att jag ska ha mina hönor, i den lilla utbyggnaden, så får dom skydd av dom vackra björkarna om det skulle komma någon fiende ovanifrån.

Nu har solen nästan kommit ner till horisonten och så mycket mer blir det inte innan den vänder igen.

Det blir ett alldeles speciellt ljus när solen lyser på natten. och skuggorna blir mycket starkare. Man har verkligen ingen lust att gå å lägga sig.

Men nu är klockan halv ett och till och med Wilma vill gå in till den mjuka goa sängen.

Kram Anki o Wilma