HISTORIEN UPPREPAR SIG

Det här var ju kul ännu mer opublicerade bilder

Ja visst är det konstigt, som jag sagt förut så går problem med öronen både på folk och fä, och igår sa jag till Lennart att visst är det konstigt att till och med hunden har fått hans dåliga örongener, men han bara titta på mig som om jag var tokig.

Christina är väl den som har haft det värst med penselin, öronoperationer, rör och allt vad man kan tänka sig. när hon hade ont fick vi ofta sitta uppe på nätterna och titta på barnfilmer, hon fick då sitta i mitt knäveck medan jag försökte slumra lite men jag kände ändå att hon satt där.

Lennart som på den tiden var ung och stark och gärna visade sig på styva linan klarade inte av att vara vaken på natten. Innom tre minuter snarkade han så det var svårt att höra TV-n.

Man kan ju också säga att han gjorde som strutsen och stoppade huvudet i "tunnan".

Men som tur är så växer ju dessa problem bort.

När flickorna blir äldre.

Och som ni ser, trots dåliga örongenen så sitter dom kvar och fina är dom

En härlig vårbukett som jag vill ge alla som tittar.

Så här lummigt och grönt har vi det på sommaren, Idag är det inte lika vackert , men snart kommer snön och då blir det en annan skönhet, vänta bara så ska du få se, eller varför inte KOM hit och titta, du kommer inte att ångra dig. 

Vi går raka raka vägen fram, och vem hittar vi väl där jo den andra familjen Hagström den med hästar, hundar och katter.

Och här sitter två av mina favorit töser och väntar.

Fem minuter på LILLA visaren

Bara njut

Lennart har nog problem med gubben som är gjord i trä för han svarar inte på tilltal. Trägubben alltså.

Wilma funderar över livet.

Håller ett öga uppet så jag inte går miste om något.

Bekvämt med många kuddar, så vill jag ha det.

Och Lennart har bara tjötar med sina indiankompisar.

Godnatt små kamrater

Hurra Tina kommer till Jämtland

En bra dag i livet

Ännu några bilder som gömt sig

Hej alla vänner, nu står vi på station i Östersund och väntar på Tina åh vad det ska bli härligt att krama om henne.

Men Lennart Hagström måste du prata med indianerna just nu????

Äntligen får vi krama på henne och visa att det finns ett vackert och fungerande land utanför Göteborg.



Hej lilla vän, vad är du för en konstig figur, alldeles för långa öron alldeles för små fötter och inte vågar du titta på mig heller, säger en av Beppes figurer i Strömsund.





Sommaren lider mot sitt slut

Detta inlägg har legat och skvalpat mellan två datorer sen i augusti men bättre sent än aldrig. VARNING jag kanske hittar fler nu när jag börjar få kläm på datorskrället

Äntligen är bilderna på plats i datorn och vad som är ännu bättre är att professor Balltazar har varit här och botat den från en liten höstförkylning. När Christina var här uppe ville Bengt visa henne en riktig fjällsjö. Så vi packade grill, kött, kaffe och mycket mer vart vi skulle visste väl ingen egentligen så vi åkte och åkte och åkte till slut hittade vi en sjö där vi kunde bada och sola på ena sidan och snön låg fläckvis på bergssluttningarna på andra sidan. 

Christina tyckte nog att vi hade åkt till världens ende, men glad var hon.

Wilma ville förstås veta vad som kunde finnas under all sant och till slut lyckades hon faktiskt hitta en pinne så då var hon nöjd.

Men forsen som Bengt ville visa henne visade sig ha tappat stinget och var idag ett stilla vattendrag med lite vatten i.

Olliver lyckades i alla fall skutta ner till vattnet för att se om han kunde se någon lax.

Små stenar stora stenar men under alla stenar fanns det sand, men alla älskar vi att plocka stenar med olika former och färger.

Här kommer Elisa med handduk till badet och handväska för sina accessoarer. Trodde jag alltså. Men så var det inte..

Dessa stenar ville hon ta med sig hem men insåg att handväskan var för liten, men med lite övertalning hämtade Bengt så klart en back i bilen så hon fick väl med sig det mesta.

Ja det är faktiskt snö ni ser på andra sidan, syns väl inte så tydligt för det är lite soldis.

En annorlunda sten.

Nina, Olivers fästemö lyser upp med sitt neonfärgade linne.

Att vi är ovanför trädgränsen är det väl ingen som betvivlar.

Om någon tror att detta är en vilde från lapparnas land så har ni fel, det är våran lille Olliver som demonstrerar sin styrka.

Någon gång emellanåt är han sitt alldeles normala jag.

Jag tar risken att bli tjatig för den här stenen är fantastisk. Men nu får vi nog ha lite mat i magen undrar om grillmästare Bengt har åstadkommit något gott.

Ja men titta här ska vi få baconlindad hallomi, karrè, och lite annat smått o gott. 

Nu tar vi paus men det kommer snart fler bilder

kram på er Anki

Titta det snöar

Titta det snöar. Titta det snöar.

I tider som dessa när mat och bakprogrammen haglar över oss måste ju även våra 4-fota vänner ha ett eget kocklandslag. Vi vet ju alla vilka gourmeter dom är. 

Det här är Sundsvalls svar på Sveriges bromsklossar, nu menar jag varken Lennart (för han är ju min egen bromskloss) eller Wilma utan djuret som han sitter på. Alla företag i innerstan har fått designa sin egen, detta var reklam för hemslöjd (tror jag). 

Så här fint var det dukat utanför korvkiosken i Sundsvall. På skylten står det Reserverat för (Kungen och Silvia) eller om det var ett bröllopspar kommer inte riktigt ihåg.

Solnedgång på Östersjön kan faktiskt vara lika vackert som ute på Västerhavet, det hade jag aldrig kunnat tro om jag inte sett det med egna ögon. Hur i all världen kan den vara både i öster o väster samtidigt, jag bara undrar? 

Man ska ha husvagn ......... 

Nu är det skördat och uppätet oxå för den delen. Konstigt att allting smakar bättre när man odlat det själv, mandelpotatisen var helt gudomlig så nästa år ska det bli ett stort potatisland om jag får bestämma.

Ja nu är älgjakten i full gång, jag ska inte plåga er med detaljer, men den här 18-taggaren (eller vad det nu är) är en trofé som heter duga. den kommer nog att pryda någon vägg hos någon som uppskattar sådan konst.

Så här vacker vy har jag från min trappa på morgonen när solen går upp.

Äntligen har den riktiga frosten kommit när allt blir krispigt.

Nu säger jag godnatt små kamrater, gubben i månen är nog oxå trött.

Kram alla

Hösten är vilans tid, tid till eftertanke

På en av våra promenader plockade vi dessa löv, hur kan det bli så vackra och olika färger på samma sorts löv.

Nu har snöstolparna kommit på plats, men snön lyser med sin frånvaro.

Morgonsol uppe på Munken.

Wilma min älskade lilla vän som vill vara med mig alla dagar hur jag än mår.

Lika fin i svartvit som i färg.

Lyckades fånga soluppgången när den svepte runt hörnet på ett gammalt hus.

Nej! det är inte Storsjön utan morgondimmor som lagt sig så fint över skogen.

En vacker vy som vi åkte förbi utanför Lit.

Här mina vänner är vi på Skärvångens mejeri och köper goda ostar. Det här rummet dukar dom upp med allsköns getost, vanlig ost, flera sorters nybakat nybakat bröd, och god dryck.

ÄT OCH DRICK SÅ MYCKET NI ORKAR FÖR 100 KR!!!!!

Kram Anki