Julväntan kom med första snön Del 4

Del fyra,  en berättelse av Daga Nyberg

Efter de fyra stora julstöket, tunnbrödsbaket, stortvätten, julslakten och storstädningen, började nu det riktiga julpysslet. 

Hela december var som ett pärlband av julgöranden. Det skedde vid samma tid och på samma sätt som alla andra år. Det låg en trygghet i det.

Vi började räkna dagarna fram till jul. Det var som när vi räknade träpärlorna vi ibland trädde upp på björntråd för att göra halsband av. 

Först kom en fyrklang med större julpyssel.: dan före första söndagen i december skickades vi barn ut för att hämta lingonris till adventsstaken. Det gick bäst nära trästammarna, där snön inte var så tjock. Det blanka lingonriset liksom ruskade av sig snön och gick av med ett sprött klingande när vi ryckte till. 

Mossa hade vi redan tagit när vi plockade lingon på hösten. Så hjälptes vi åt att klä ljusstaken med de fyra ljusen. Det först ljuset stod och lyste i mörkret när vi vaknade nästa morgon. 

Strax efter kom jultidningsdagen. Då kom Aina för att sälja jultidningar. Det var Flickornas julbok, Tomtenisse, Bland tomtar och troll och jättetidningen Julstämmning med vackra planscher på Carl Larssons tavlor. 

Aina var nästan som en vuxen, fast hon bara var tretton år. Hennes mamma var död, så hon fick ta hand om flera småsyskon alldeles själv.

När alla hade bläddrat bland de färggranna säljbladen och det blev dags att beställa tidningar fick vi barn gå ut ur köket. För jultidningarna var också klappar som kom i paket på julafton.

På Annadagen den 9 december skulle lutfisken läggas i blöt för att lutas och hinna vattnas ur till julaftonskväll. 

Vi bakade lussekatter av saffransdeg i många fasoner. Jag tyckte den var vackrast som liknade ett S. Jag fick sätta russinen på bröden. En del russin för av i ugnen. De blev runda och brända utanpå men smakade spännande annorlunda än alla våra egna bär.

Sen bakade vi pepparkakor, alla vi syskon. Först fick vi  göra gubbar och gummor och grisar som skulle hänga i granen. Ingen gumma och gubbe och gris var den andra lik! Vår mamma sa det såg ut som om vi gjorde en bild av oss själva i de där pepparkaksfigurerna.

En morgon vaknade vi vid sång. Det var som en fortsättning på en dröm. Men sången kom närmare och vår mamma stod på tröskeln med en bricka . Vi barn fick choklad med vispgrädde. Mamma hade släppt ner sitt långa hår. Det räckte nedanför midjan, och hon såg ung och glad ut i det håret, tyckte jag, Annars hade hon det uppsatt i en flätad knut.

Ibland fick min lillasyster och jag gå med i gårdens luciatåg i långa vita nattlinnen med spets kring ärmar och hals. Mina bröder var stjärngossar med pappersstrut på huvudet. De bråkade och knuffade varandra och var alls inga änglar i ansiktet. 

Vi sjöng allt vad vi orkade den vackra Luciasången: Natten går tunga fjät. Och nog var det mörkt alltid mest hela dagarna nu i vår vita tysta fjällby.

Nu räknade vi på allvar dagarna fram till jul. Min lillasyster satt på kökssoffan och bläddrade i almanacksbladen. Till sist stod bladen rätt ut från almanackan. Och inte var de särskilt rena heller.

Efter Lucia följde tätt efter varandra sju viktiga förjulsdagar: det började med julgransletardagen. 

Det var den dagen då jag och mina syskon fick följa Pelle ut i skogen för att leta ut den gran, som skulle bli vår julgran. Min syster och jag fick sitta på kälken, som Pelle drog. Granen skulle vara lagom hög med jämna grenar runt om. Helst skulle den växa nära en annan gran, så att man gallrade, som det hette, samtidigt. Då kunde granen som var kvar växa sig större och högre.

Sen kom en innedag som vi kallade Stora putsardagen. Alla vi barn satt i ring kring runda köksbordet. Där stod kopparkastruller och tennsakerna, de få som stod i farmors hörnskåp med blommorna på dörren.

Jag ville putsa kopparn, för det putsmedlet fanns i en sån rolig burk med en häxa på. Hon såg både skrämmande och spännande ut, och kopparn blev ljus och blank men mina händer svarta!

Ja gott folk det var del 4 och som vanligt fortsättning följer