Efter sju sorger och åtta bedrövelser. Två operationer och Hepatit A på grund av dom förb......e frysta jordgubbarna så börjar jag hitta tillbaka, men det är fortfarande tufft.
En glödande senvintersol från väster, ger en varm härlig känsla in i rummet men ute är det fortfarande snö o kallt.
Sista dagen som kiosken och skidbacken är öppen så nu har eliten hand om försäljningen, både farfar Lennart och backens skidkung Olliver vill ha sig en varm korv mer bröd.
Så här kan man oxå tillbringa dagen när solen gassar och backen börjar smälta. Idag tyckte Wilma att hon skulle springa med barnen i liften så då blev det koppel.
Visst blir man nästan religiös när sådana här ljusfenomen visar sig över fjällen.
Den här lilla c.a 10 cm långa orkiden kom upp i rabatten, en enda så jag var bara tvungen att ta in den och fota. Någon som vet vad den heter? Den var så vacker så jag la den i press för att bevara den och när jag tittade på den häromdagen så såg den ut som vilket brunt ogräs som helst.
En trött Wilma som ligger på sin favoritplats "matsalsbordet" Hon funderar nog på när det ska sluta regna, för gå ut när det regnar, det gör hon inte hellre får kisseblåsan spricka.
Ett vackert ekipage som ska rulla ner till Västkusten så snart jag fått klartecken att jag är frisk, så ni ska få se rätt som det är dyker vi upp.
Här ligger jag och väntar på att matte ska bli klar med sitt skrivande så man får prata med henne igen.
Kram Anki, Lennart o Wilma
Jättefina bilder, precis som vanligt! Saknar er! Kram Tina
SvaraRadera