lördag 13 oktober 2012

Tänk att jag vågade ta steget



Morgonprommenaden blir mycket längre när man kan gå och titta frostiga gräsmattor och solen som silar mellan tall o gran.



Åkern ser ut som ett frostigt böljande hav.


Min underbara Wilma.



Om jag hade kunnat måla så skulle jag måla höstlöv, träden är så otroligt vackra.



Wilma sitter framför det frostiga ogräset och spanar efter kompisen Tilly.



Vilken skillnad lite sol och frost gör på naturen.

Kram Anki o Wilma


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar