Hej alla vänner, i onsdags fick jag följa med Bengt när han skulle hämta grävis uppe vid norska gränsen, det var en underbara naturupplevelse. Se bara.
Men vi kan väl börja med denna vackra bild på solen när den vänder och går upp igen.
En av de små forsarna som brusade överallt, det är mest björk längs kanterna och dom glittrar så underbart i silver.
Här mötte vi dom första renarna, ja vi är faktiskt uppe i renlandet.
Dom första små snöfläckarna uppe på berget, det känns både spännande och konstigt.
Efter ytterligare några mil stannade vi för att titta på det här, ett bäverbygge, deras byggkonst är helt otroligt, men jösses vad dom ställer till skogen det blir en enda röra med avbitna träd, grenar och kvistar, vi såg något som simmade i dammen men kunde inte se om det var en bäver, men vi bestämde att det var det.
Så nu har vi lättat på trycket, så då åker vi väl vidare.
Nu ser vi dom, nu ser vi dom, dom riktiga fjällen som är vita året om och ända dit ska vi på denna vackra men smala väg som är kantad med tät vacker björkskog, nu har vi nog sju-åtta mil kvar.
Det finns nog inte två fjällsjöar som är lika, den här är helt stilla, molnen och granarna speglar sig i den.
En grotta med konstiga läten hittade vi vid ett litet kraftverk. En liten älv hade fått sätta livet till för att vi ska få ström. Gissa vem som önskade att få gå in i grottan och titta, inte var det jag och inte var det Elisa då finns det bara en kvar. Ja just det.
Till denna bilden skulle jag behövt mitt papparatziobjektiv men jag ville så gärna visa er att det finns tranor så här långt upp i landet och titta på björkarna dom ser helt silverbeströdda ut.
Fortsättning på resan till renarnas land forsätter en annan dag.
Kram Anki o Wilma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar